Uppväckt från de döda..och det blev visst seriösare än så..

Trodde nästan att jag var död. Allt var jättekonstigt. Jag somnade efter det senaste inlägget och det var helt knas i skallen. Vaknade snabbt av att Lina kom in. Innan dess kommer jag också ihåg att det kändes som någon stod i dörren och kollade på mig ett bra tag. Sen kom Bjenne och väckte mig. Gick väl sådär till en början. Sedan hotade hon mig med att sjunga och då vaknade jag direkt. Hoppas du inte tar illa upp Bjenne!
Hon ville ha hjälp med att bära ner hennes grejer till bussen så jag ålade mig upp ur sängen och gick runt som en zombie i rummet. Mådde verkligen inte bra.
Efter lite friskluft så mådde jag bättre och det blev te och mackor med Maja och Albin. Därefter gick jag och Albin till u-cafét och som vanligt så gör jag en fin entré och sen konstaterar jag att jag inte vill vara där och då drar jag snabbt som blixten. "Du är en riktig disser du, Denise", sa Albin till mig. Kan väl inte annat än att instämma men jag orkar inte med fjeskande och stötande just nu. Jag och Albin dansade istället, jag slog i knät, visade hur riktig after ski musik ska låta och sedan drog vi.
Det bar av mot Brunkulla där det var filmtime. Butterfly Effect blev det. Riktigt länge sen jag var med på någon sådan myskväll här på skolan. De vill nämligen att jag börjar hänga här mer men får väl se hur det blir med den saken. Jag har tydligen inte bott och vistats här så mycket enligt dem. Kan också vara att när jag varit här så har jag isolerat mig på mitt rum. Det lär jag ju i och för sig fortsätta med. När Lina drar så lär jag ju sitta på mitt rum hela dagarna. Precis som det var för några månader sen så kommer jag ständigt ligga i sängen och mysa framför en film. Dock kommer det bli för mig själv denna gång. Väldigt tråkigt men kan inte göra mycket åt saken. Får väl bjuda in lite folk. Kommer ju trots allt ha dubbelsäng.
Usch vad tragisk jag låter. "Hej, jag är helt ensam och för mig själv." Det blir ju vad man gör det till. Vill man isolera sig så kan man göra det. Annars är man ute bland folk och är social. Frågan är bara vad jag väljer. Just nu känner jag mest för att vara för mig själv men det kan ju bero på att jag är väldigt trött i denna stund. Får se hur denna termin blir. Hösten blev ju verkligen inte som jag tänkt mig så jag får se vad våren har att bjuda på.
Zebrorna verkar i alla fall tycka att jag mår bättre nu så det är ju skönt. Eller ja, Samuel rättare sagt.

Nu har Bjenne flyttat från skolan också. Ska hjälpa henne att köra över hennes grejer i övermorgon. Riktigt tråkigt. Eller det är jättekul för henne och jag är glad för hennes skull men det räckte med att det redan blivit en tom plats här på skolan. Nu är det plötsligt två. Känns som om jag förlorat två riktigt fina människor som ständigt funnits i min närhet. Det är platser som inte går att fylla igen och de kommer ständigt att vara toma under hela våren och även framöver. Det kommer i alla fall inte bli på samma sätt. Känner mig ganska så ensam här just nu. Har lagt så mycket på sidan och valt att inte umgås med många på skolan på grund av mina känslor och nu är det bara över. Att det endast är jag som ligger i sängen när jag vaknar på morgonen, att jag inte behöver trängas med både dig och din snowboard i min säng, att jag inte störs av dina grova snarkningar i mitt öra så jag måste kämpa för att lägga dig på mage, att jag inte får höra dina fina komplimanger och dina fina ord, att jag inte behöver stiga upp mitt i natten för att komma till dig, att jag inte behöver vara orolig, att jag inte behöver bli sur, ledsen och irriterad över att jag måste köra dig till någon efterfest, att jag inte får höra ditt skratt ljuda över matsalen och att du söker min blick, att du inte tittar på mig på det där sättet som du gjorde då. Jag saknar allt det där fina som var. Även det som fick mig att må skit. Jag glömmer aldrig när vi låg i sängen ela dagarna och kollade på film. När du inte kunde sova och jag fick sätta på en film för att du skulle somna. Alla dessa stunder kommer jag alltid att bära med mig. Allt dett är nu förbi men jag ångrar ingenting. Hoppas bara att du inte ljugit för mig men framförallt så hoppas jag att du inte ljugit, eller ljuger, för dig själv! Jag kommer alltid att ha dig kär (som vän)..du är finast och bäst när du är dig själv..den sidan du visar för mig. Jag kommer föralltid att finnas som din vän! Känner mig lite lagom creapy när jag läser igenom vad jag skrivit men hoppas att det tolkas på rätt sätt. Får ju inte så mycket tid till snack.
Jag har tidigare sagt att jag inte vill skriva i gåtor så ja, det är dig (D) jag pratar om och jag hoppas att du läser det här. Viktigt är också att det här inte är någon kärleksförklaring utan endast fina minnen så som jag kommer ihåg dem. /Din vän - Niisen



Shit! Det här blev riktigt seriöst. Inte riktigt som jag tänkt mig men det är väl standard för att vara jag.

Nu skriver jag bara massa dravvel igen men det är väl vad denna blogg är fylld av. Blir så konstigt ibland. Men men..det är ju mina tankar och jag vill dela med mig av dem. Jaja..nu ska jag försöka sova. Får väl se hur det går. Mår inte sådär überprefekt bra direkt. Lite ångest över det hela. Har massa saker som snurrar runt i skallen.

Ha det finfint!

BLESS
/Dennis

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0